Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - 154. Till C. F. af Wingård den 15 februari 1845 - 155. Till Elise Åkerhielm, född Anker, den 23 februari 1845
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Läroverken. Väl tyckte jag det var hårdt, [att jag], som
af sjuklighet var hindrad från Riksdagen, icke skulle få
säga ett ord till försvar för Läroverken. Men nu är jag
fullkomligt nöjd sedan saken fallit i bättre händer än mina.
Eller hvad skulle jag kunnat säga så grundeligt och
concen-treradt. Herr ErkeBiskopen har verkeligen rättfärdigat
sig som förste Mannen i Svenska Kyrkan, som första
stämman bland Eforerna, som äger att yttra sig för både de
högsta och talrikaste Läroverken i landet. Emottag min
uppriktigaste tacksägelse derför. Jag fruktar likväl
ingenting förmär öfvertyga Bönder och Borgare som nu äfven
vilja fuska i värt yrke, i synnerhet om de äro understödda,
som det tros, från högre ort. —
Tillåt mig att åberopa mitt sista bref i alla dess detaljer,
och tänk då och då på en slocknande vän.
Vördnadsfullt
Es. Tegnér.
*
Till Elise Åkerhielm, född Anker. 155.
Östrabo d. 23 Febr. 1845.
För flere månader sedan skref jag till Friherrinnan med
en Riksdagsman, Lektor Ahlstrand. Han säger att han
med brefvet 2 gånger varit på Ulfsunda, men ej funnit
Friherrinnan hemma. Hvad jag nu skrifver skickas med
Heurlin som lofvat uppsöka Friherrinnan, om hon ännu
finns i landet.
Jag är samlare af Bokmärken, hvaraf jag här bifogar ett
som blifvit mig skänkt af Hilda Wijk, och som jag derföre
torde fä begära åter vid tillfälle. Det har således varit
mig allra kärast, men upphör att vara det, ifall Friherrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
