Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ättehög. Här plägade den eldige, ljuslockige gossen
anställa sina _gräfningar. En dag hemkom han,
triumferande, med tvenne urnor, af livilka den ena,
som var hel, länge sedermera förvarades på en vind
i Ingrirud. Midi under dessa fornforskningar, väckte en
gång anblicken af en död gåsunge hans varma
deltagande. Att lemna dess lik till rof för nya bett,
derlill hade han ej lijerla. Han beslöt att begrafva
del, och valet af plats föll på — ättehögen. Med
högtidlig röst uppläste han nu en, i hast sammansatt,
vers, af livilken följande ord bibeböllo sig i minnet
hos en gammal tjenarinna:
”Lycklig du,
Lille gåsunge nu!
Ingen räf, ingen korp eller kråka,
Dig mera skall råka”. —
Detta tilldrog sig vid ett af de täta besöken med
modren på Ingrirud, före hennes egentliga
dilflylt-ning. Ty, när denna inträffade, var den unge redan
utflugen ur boet. Han hade, året efter fadrens död,
erhållit ett annat hem: och det är denna omsiändi»-
’ O
het, som nu följer i ordningen att förtälja.
På Högvalta fogdeboställe, nordvest om Carlstad,
bodde, vid denna lid, en i orten allmänt aktad och
afhållen man, Jakob Branting, bördig, äfven han, frun
ett under Wexiö biskopsstol börande prebende. * Han
var, med titel sedermera af assessor,
kronobefallnings-man i Mellansysslet, ett af Wermlands fyra fögderier.
Nära ungdomsbekanl (ill den aflidne kyrkoherden i
Millesvik, beslöt han att lätta enkans omsorg för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
