Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ölver allt — så t. ex. vid etl besök på
Han-säter lios Geijers far — för hans snabba räkning och
flinka expeditioner. En dag var det ovanligt brådlom
pä kontoret. En expedition, på hviiken länsmannen
länge stått och väntat, blef ändtligen färdig; men
skrifvaren, hufvudyr, råkade i brådskan alt sanda —
med bläckhornet. Länsmannen, förargad, utbrast då:
”Gud vet, hvad det med tiden skall bli af Er,
som slarfvar så här”. Han fick lill svar: ”jag må
väl åtminstone duga till länsman”.
Sommartiden användes han af Branting vid
åtskilliga landtmannasysslor. En dag, under skördens
bergning, blef han satt att för kreaturen vakta en
öppen grind. Han fanns, du efter några timmar
Branting återkom, ganska riktigt qvar på sin post;
men kreaturen hade icke destomindre kommit in i
gärdet. Deras väktare låg öfver en tufva och läste
i cn bok. — Det visade sig alltmer, att, när han
kom öfver någon sådan, hade han ej öga och sinne
för någonting annat. Fick han ej på annat sätt vara
i fred, sökte han sig plats i gräset på ett torftak,
eller satte han sig med sin bok på pinnarna af en
stege. — Men äfven andra drömmerier märktes vid
denna tid sysselsätta hans inre menniska. Enslig säg
man honom ofta gå af och an, mumlande, likasom i
samtal med sig sjelf. Hvad han då hade för sig,
fick man ej rätt reda på; men öfver hans anlete göt
sig i sådana ögonblick ett ljusskimmer, likt det, som
i söderns klara luftstreck föregår livarje ny
mor-gonrodnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
