Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne skulle ined kommande höst lemna sin plats
för att prestvigas, och det blef den femtonårige Esaias
lofvadl att då få intaga hans ställe. Emedlertid
le-ste han hem till sin moder i Eskilsäter, der han
tillbragte påföljande vår och sommar. Under denna
tid bereddes han till sin första nattvardsgång, lefde
för öfrigt mest bland sina romare och greker, som
nu sällan unnade honom mer än tre timmars nattro,
och biträdde emellanåt modren med skrifning och
räkenskapers förande. Sina böcker måste han mer än
en gång rädda undan den fånige Johannes, som hade
en vurm att resa in sådana i kakelugnen.
Då han i Sept. 1798 återkom till Rämen, hade
hans höga, spensliga växt fått mera stadga, hans
anlete mera uttryck af yngling. Det skalkakliga löjet
kring läpparna var väl ej borta, men på hans panna
låg midt derunder ett moln af tänkande, ofta
sorgligt, allvar. Sin äldste broder fann han åter här:
och, kamrat med dennes lärjungar, blef han nu
tillika lärare för deras bröder. Vården om deras och
om egna studier upptog hans tid: han blef alltmer
svår att få ned nr läskammarn, blef i umgänget
alltmer skygg, i samtal alltmer tyst och förströdd.
Ljusen, som den ordentliga husmodren för dagen lem-
nade ut, ville på hans rum aldrig förslå: de brunno
större delen af nätterna, och, när huspigan en
morgon kom in att elda, fann hon honom, ännu
oaf-klädd, lutad öfver arbetet, undrande öfver hvad hon
ville ”så sent”. Ljus var det bästa man kunde gifva
honom, och ljus hans enstafviga svar, när han
tillfrågades, hvarmed man kunde bereda honom något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
