Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pröfva den vådliga färd; men till slut log Ile le
sin slållijelm,
Skakade om två lotter deri, oeli v id stjernornas
skimmer
Kände Tliorsten igen sin lott. För eu stöt af
hans jernlans
Sprungo riglar och läs, och han nedsteg. —
Frågade någon,
hvad han förnam i det nattliga djup, då teg
han och ryste.
Bele hörde dock först en sång, dén let som en
trollsång;
Sedan förnam han ett rasslande ljud, som af
klingor, som korsas,
Sist ett gräseligt skri; då blef tyst. Ut störtade
Tliorsten,
Blek, förvirrad, förstörd; ty med döden hade
han kämpat.
Ringen har han likväl; ”den är dyrköpt”, sade
han ofta,
”Ty jag har darrat en gång i mitt lif, och det
var, när jag tog den.”
Smycket var vida berömdt oeli af smycken
ypperst i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
