Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den känslan är ett årsbarn ined mig sjelf;
Jag vet ej, när hon börjat, kan ej ens
Den tanken fatta, att hon varit borta.
Som frukten sätter sig omkring sin kärna,
Oeli växer ut, oeli rundar omkring henne
I sommarsolens sken sitt klot af guld:
Så har jag äfven vuxit ut och mognat
Omkring den kärnan, och mitt väsen är
Det yttre skalet endast af min kärlek.
Förlåt mig, Balder! Med ett troget lijerta
Jag trädde i din sal, och med ett troget
Vill jag gå derifrån: jag tar det med mig
Utöfver Bifrosts bro, och ställer mig
Med all min kärlek fram för Valhalls Gudar.
Der skall han stå, en Asason som de,
Och spegla sig i sköldarna, och llyga
Med lösta dufvovingar genom blå,
Oändlig rymd uti Allfaders sköte,
Hvarfrån han kommit. — Hvarför rynkar du
I morgongryningen din ljusa panna?
1 mina ådror flyter, som i dina,
Den gamle Odens blod. Hvad vill du frände?
Min kärlek kan jag icke offra, dig,
Yill det ej ens; han är din himmel värdig.
Men väl jag offra kan min lefnads lycka,
Kan kasta hort den, som en drottning kastar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
