Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med vår trogna kärlek fylla vi
De lätta tempelhvalfven, fagua än
Med mensklig lycka de förgätna Gudar.
När seglarn då med slappa dukar gungar
(Ty stormen trifs ej der) förbi vår ö
I aftonrodnans sken, och blickar glad
Från rosenfärgad hölja upp mot stranden;
Då skall han skåda uppå templets tröskel
Deu nya Freja (Afrodite, tror jag,
Hon nämns i deras språk), och undra på
De gula lockar, flygande i vinden,
och ögon ljusare än söderns himmel.
och efter hand kring henne växer opp
Ett litet tempelslägte utaf Alfer
Med kinder, der du tror att södern satt
I Nordens drifvor alla sina rosor. —
Ack, Ingeborg! hur skön, hur nära står
All jordisk lycka för två trogna hjertau!
Blott de ha mod att gripa henne fatt,
Hon följer villigt med och bygger dem
Ett Vingolf redan här inunder molnen.
Kom, skynda! hvarje ord, som talas än,
Tar bort ett ögonblick ifrån vår sällhet.
Allt är beredt; Ellida spänner redan
De mörka örnevingarua till flygt,
Och friska vindar visa vägen från,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
