Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allt, hvad lifvet stort och ädelt har,
Tog dina anletsdrag inför mitt öga.
Fördunkla ej den bilden för mig, möt
Med hårdhet ej den svaga, när hon offrar
Hvad henne kiirast var på jordens rund,
Hvad henne kärast blir i Valhalls salar!
Det offret, Frithiof, är nog tungt ändå;
Ett ord lill tröst del kunde väl förtjena.
Jag vet, du älskar mig, har vetat det,
AlltseTi mitt väsen började att dagas,
och säkert följer dig din Inghorgs minne
I många år ännu, hvarllielst du far.
Men vapenklangen döfvar sorgen dock,
Hon blåser hort uppå de vilda vågor,
och törs ej sätta sig på kämpens bänk
Vid dryckeshornet firande sin seger.
Blott då oeli då, när uti nattens frid
Du mönstrar än en gång förflutna dagar, .
Då skymtar fram bland dem en bleknad bild:
Du känner honom väl, han helsar dig
Från kära trakter; det iir bilden af
Den hleka jungfrun uti Balders hage.
Du må ej visa honom bort, fastän
Han blickar sorgligt, du må hviska honom
Ett vänligt ord i örat: nattens vindar
På trogna vingar föra det till 111ig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
