Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty de liata menskors sil ler. skåda deras fröjd
med harm,
Oeh min rosenknopp de togo, satte den i
vinterns barm.
Hvad skall vintern väl med rosen? Han
förstår ej hennes pris;
Men hans kalla ande kläder knopp och blad
och stjelk med is.”
Så han klagade. Då kommo de uti en enslig
dal,
Dyster, hopträngd mellan bergen, öfverskyggd
af björk och al.
Der steg kungen af, och sade: ”se! hur skön,
hur sval den lund;
Jag är trött, kom, låt oss hvila! jag vill
slumra här en stund.” —
”Icke må du sofva, konung; kall är marken
här och hård,
Tung blir sömnen, upp! jag för dig snart
tillbaka till din gård.” —
”Sömnen, som de andre Gudar, kommer, när
vi minst det tro,”
Sade gubben, ”unnar gästen ej sin värd en
timmas ro?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
