Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E11 hägring kalla \i det himlens under
(I Valhall klingar hennes namn mer skönt).
Hon sväfvar sakta öfver Balders lunder,
En gyllne krona på en grund af grönt.
Del skimrar öfver och det skimrar under,
Med sällsam glans, ej förr af menskor rönt.
Till slut hon stadnar, sjunkande lill jorden,
Der templet stått, nu sjelf ett tempel vorden.
En bild af Breidablick, den höga muren
Stod silfverblank på klippans brant och sken.
Af djupblått stål livar pelare var skuren,
Och altaret utaf en ädelsten;
och domen hängde, som af Andar huren.
En vinterhimmel stjerneklar och ren,
Oeh högt deri, med himmelsblåa skrudar,
Med gyllne kronor, suto Valhalls Gudar.
och se, på runbeskrifna sköldar stödda,
De höga Nornor uti dörren stå:
Tre rosenknoppar i en urna födda,
Allvarliga, men tjusande ändå.
Och Urda pekar tyst på det förödda,
Det nja tempel pekar Skulda på.
och bäst som Frithiof nu sig sansa hunnit,
Och gläds och undrar, så är allt forsvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
