[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet det väl, ty jag har äfven längtat
T dl mina berg, till mina skogars sus.
Som skalden till sin himmel, liar jag trängtal
Till björkarna omkring min moders hus.
Ack! i livar själ en hembygds bilder glöda;
Mer blå är himlen der, och rosorna mer röda.
Dock, är ej äfven här den Svenska jorden,
Den fria, som ännu ej bar en slaf?
Står icke här, på udden utaf Norden,
En fyrbuk byggd att lysa strand och haf?
En Grekisk eld, som aldrig släcks, blott tänder?
Har du ej vårdat den, du sjelf, med trogna händer?
Hvar är väl mannens fosterbygd? De trakter.
Der slumpen ställt hans vagga, eller de,
Der han har offrat åt de högre makter,
At ljusets makter, hvad han bäst kan ge:
Sitt väsens kärna, blomman af sitt snille:
Det sanna, som han tänkt, det ädla , som han ville?
I fyrti år den höga forntids-lära
(En helig Adams-bok) du tydde här.
Från Lundagårdens kronor flög din ära,
Ditt namns, ditt ryktes fosterbygd är der.
Vår blef du då, vår är du. Vi bevaka
Vår rätt till dig i dag: vi börda dig tillbaka.
Kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
