[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glasharmonikan likt, och klingar sin klagan i
vimlen. —
Solen sjönk mediertid bak bergen, och
skuggorna växte.
Mörkt blef det icke ändå, ty månen satt, som
en Saga,
Bleknad på himmelens hvalf, och förtäljde om
Brå valla under.
Dansen svärmade än kring foten af konungens
ätthög,
Bröst der slogo mot bröst, och händer
kramade händer.
Skulle då slutligen nu krans dansas af bruden,
som sed är. —
Har du sett i April, när skyar jaga kring
solen,
Nyligen vaknad till lif? Än gömma de
henne i möxker,
Och än blickar hon gladt derur med strålande
panna;
Alltså syntes den rodnande brud framdarra i
dansen.
Krigs-dans är det, en glad. Ty brud skall er-
öfras, försvarad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
