Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom Nordan.— Klippan skalf, sjön soptes,
stammen brast,
Och norrsken fräste ner från himmelen i låga:
Och skogens rå, med natten vaknad opp,
Stod i ett yrmoln uppå fjällens topp,
Men mild din sommarnatt går alt vår syn förnöja.
Af bygdens lek ett skall förföljer hennes spår:
Ett perleregn af dagg hon vrider ur sitt hår,
Och stjernor slockna lidt på hennes ljusblå slöja.
Då skrämd och snar sin tysta vagn hon styr
Emellan dag, som skymmer och som gryr.
I aldrig vissnad prakt sig dina lundar sira.
Med diadem af moln, med fot, som trampar Stvx ,
Står jordens årsbarn, furn, som ned från heden
rycks
Att resa herrskande hland böljors skum sin spira,
Ej speglad mer i insjöns lugn, hvars brädd
Är i en gördel utaf klippor klädd.
Dig, som min hembygd ger så rikt ål mödans händer,
Tyranners hurna skräck och åldrig frihets värn,
•J O ’
Förgömda klippans son, jag helsar dig,oJern!
Som förr med hämnden gick att stycka Latiens
länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>