Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liljan lik, som djupt i dalen lynas,
Såg hon, sorglös, mörkret kring sin stig:
Var för skön likväl att icke synas,
Och för blygsam att ej gömma sig.
Uttryck hade hon för hjertats lagar,
Stum hon satt vid jollrets tomma glam,
Tänkande i tanklöshetens dagar,
Och i yrselns ålder allvarsam.
Hög och ädel, som den vises dygder,
Mild och älskvärd, som en moders hön,
Mognade hon, jordens låga bygder,
Ej för er, men för en högre lön!
Ack! för den, för den blott ämnad vorden,
Led dess själ af stoftets tunga band:
Vilsen irrade hon kring på jorden,
Evigheten var dess fosterland.
Dessa ensamhetens tysta tårar,
Denna suck uppöfver stjernor sänd,
Denna heta blick, från stojets dårar
Emot grafvens lugn med trängtan vänd.
Detta själens inre ljus hon kände,
Himlens dotter än på jorden q var,
Och hvar tanke, höjd och tacksam, vände
Från naturen till naturens far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>