Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tiden, ödet sjelft, hon rår:
Utöfver lifvets gränser når
Den sälla lögnen af dess välde;
Och all vår önskan, all vår fröjd,
Är ännu i den spegel röjd,
På grafvens andra brädd hon ställde.
Der gaf hon Negern, dunkelt lärd,
Den foster-öcken, han begråter:
Åt Odens dyrkare dess svärd,
At Mohammeds dess Harem åter.
Der andakts-svärmarn, sjelfgjordt qvald,
Ser sig i helgons sköt betald
För fastor, gisslingar och psalmer,
Och i martyrens bröst, hvars blod
Spills för ett ord, hon hviskar mod
Med susningen af Edens palmer.
Kom, villa, då! låt ditt behag
Bli evigt qvar bland tidens skiften;
Från lifvets törnen udden tag,
Ocb sålla rosor öfver griften!
Hvar dödlig skyr och njuter dig.
Din trollstaf vaktar hopens stig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>