Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evigt, utan lijclp, ditt liupp är fallet
Som en bläddra uppå Stygens våg.
Tomt, som paradiset efter fallet,
Står hvart ställe, der du honom såg.
Ack! när solen utur böljan stiger,
När hon rinner uti böljan ner,
Ropar du hans namn. Men grafven tiger,
Eko svarar dig — och ingen mer.
Ensam vakar du i mid nattsstunden,
Tyst är natten, himmelen är klar:
Susade det icke der i lunden?
L) ’ssna! kanske det hans vålnad var.
Kanske, ömkande en moders öden.
Kom han med en kyss, ett famntag än?
Bort, — hans famn är kall, hans kyss är döden
Bort, olyckliga, oeh gråt igen!
Bleknad hänger uti vester månen,
Stjernan ser på dina tysta q val,
Vinden suckar: han är borta sonen,
Ilan ar borta, svara berg oeh dal.
Aek, ja borta är han. Fåfängt ilar
Bin försagda blick kring nejden der.
Ej en gång hans kära aska liv ilar
I den torfva, som dig ännu bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
