Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldebref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, då nalkades mig med hån illfundige Guden,
Hviskade, hörd af en hvar: ”Naso, dig glömmer
han dock,
Dig, som lefde likväl, som dog vid Åsarnas vagga,
Dig, som diktade sjelf, tror jag, i Göthiska ljud”*.
Alltså han smädade mig: Horatius skrattade
bittert,
Maro, så blyg som han är, vände sig bort for att le.
Silfverbågen likväl, den Pythiska, spände ock min
hand,
Klingande pilen derfrån träffade målet ibland.
Mången helsade mig för den Romerska sångens
Triumvir,
Efter de prisade två nämnde man äfven mitt
namn.
Böcker, tre gånger fem, om förvandlade former
jag diktat;
Dikten, så säger man mig, lefver i minnet ännu.
Iris ur skyarna lik, i mångfald t spelande färger
Ännu med skiftande band knyter hon himmel och
jord.
Upp! jag viger dig in att vara min härold i
Norden,
Öfver ditt hufvud, o Skald! sväfvar min ande från
nu.
* Epist. ex Ponto. IV. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
