Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förr stod parnassen i en hednisk verld
Och kring dess dubbla toppar dansade
I evigt solsken ungdomsfriska Gudar;
Men vid dess fot låg verldens medelpunkt,
Apollostaden[1] med sitt vishetstempel.
Ingifvelsen, den gudasände, hade
Sin källa der, och ur orakelhålan
Det mörka ödets anderöster stego,
Från jordens hjerta skickade i dagen.
Nu står parnassen i den kristna kyrkan,
Men vigd och helgad, renad och förädlad.
Ty i dess granskap tydas himlens under,
Och lammets hvita fana öfverskygger
Med englavingar gamla gudaberget;
Och orgelns toner brusa derutöfver,
Den store orgelns bild, som ingen ser,
Hvars silfverpipor gå igenom verlden
Och till hvars toner, spelade af Gud,
Naturens hjerta slår och sferer dansa.
En lagerkrans J hämtat från parnassen,
Bevaren den och glömmen ej hans anor!
Från Febus stammar han, från ljusets Gudom.
Ty idealet under Dafnes skepnad
För Guden flydde, som det flyr ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
