Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå Febi söner ej det högsta sköna,
Det högsta sanna: det flyr undan för dem,
Och, när det stadnar, är det re’n förvandladt,
En ringare natur, en fallen engel;
Den rätte engeln bor uppöfver stjernor.
Men ur den fallnes anlet genomskina
De höga dragen af ett himmelskt ursprung,
Och Dafnes hjerta klappar under barken.
Bevaren derför eder lagerkrans.
Ty den betecknar edert mål i lifvet.
Han binder eder vid de högre makter.
De eviga, som vistas uti ljuset,
Och nu sitt tecken på er panna fäst.
Men tecknet är ej saken, vägen är
Ännu ej målet, det står fjerran borta.
Hvad dagens högmod kallar mästerbrefvet
Ack! det är ju ett städjobref allena,
En pantförskrifning af ert hela väsen
Till ljusets tjenst, till sanningens. I dag
J hafven svurit hennes adelsfana.
Ty mensklighetens adel samlar hon,
Och ingen ofrälst kämpar under henne.
En stormig tid, en vild emottar eder,
En väldig valplats, lika vid med jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
