Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Grafströms inträdestal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den yttre som clen inre, i sin ban.
llon sväfvar ej i luften, utan står
Med senfull fot på säker jord, och blickar,
Väl utan längtan, men ej utan hopp,
Med jerngrå ögon till sin himmel opp.
E11 fallen poesi är ieke prosan,
Ej en misslyckad dikt, ty skilda mål,
Fast begge ädla, skilda verkningskretsar
Har himlen utmätt för de höga syskon.
Men prosan äfvenväl sin skönhet har,
— Hvar ljus och ordning äro, der är skönhet, —
Kysk, enkel, ren, ej svällande och yppig,
Lik Pallasjungfruns emot Afrodites.
Den skönheten är talarns, som försmår
All diktens flärd och söker blott det Sanna.
Han vill ej lysa, men upplysa endast,
Yill ej förleda, endast leda tanken.
Förvissna inga rosor i hans krans,
Hans tinning skuggas dock af eklöfsbladen.
Den konsten är den ädle medborgsmannens,
Som älskar landet, ifrar för dess frihet,
Som är ett annat namn uppå dess ära.
Ack! landets ära hon var honom kär,
Än, der han ligger i sin graf, hon är;
Värd hvarje offer: som en åldrig moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
