Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Prof. Atterboms inträdestal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der stänkte blod uppå hans harpa,
Och stormen flög uti hans hår.
Hårdt var hans språk, men i Norränatunga
En mäktig malmklang låg ändå, en skär,
Ej blott att stridens minnen sjunga,
Men äfven hjertats ömmare begär.
Med längtan sökte Vanadis sin Öder
Igenom rymderna från norr till söder,
Och trånande i sina skuggors verld
Satt hvite Guden med sin bleka panna,
I saknans tårar smälte bort hans Nanna,
Och Frej förpantade sitt svärd.
Hvad stort och enkelt ligger i passionen
Och troheten i lif och död
(Som dock är mer än Söderns kärleksglöd),
Det visste Nordens skalder väl, och tonen,
Hur vild han var, likväl ur hjertat ljöd,
Det outgrundliga, det rika,
Som liafvet stormande och djupt tillika.
Af många under dock dess djup bebos,
Och lätt är att på färgen skilja
En nordisk trohet med sin hvita lilja
Från Söderns älskog med sin röda ros.
Helst klingade dock runosången
Om Valhalls guda verld, ej än förgången.
Hur Oden q vad sitt Havamal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
