Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Prof. Atterboms inträdestal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högt är det minne, som der reser sig,
Fast nedergången är Valhallasolen.
All stor natur är egen, djerf och fri,
Och harposlag, som genom verlden hvina,
Dö ej, fast deras tid är re’n förbi;
Det stora lefver q var i poesi,
Fast andra stjernor öfver dikten skina.
Hans sångartoner voro icke dina,
Men kraft och snille lågO’ dock deri.
Trångbröstad smak är en och enahanda;
Med regelrät, med sträng landtmätarked
Mäts sångens land ej upp. Frisinnad anda
Tar andra trakter, ock de vilda, med.
Det jättestora trifves med det ljufva;
Hvem älskar kuttret ej af sångens dufva?
Men fritt må örnen på sin klippa bo,
Blott han bär himlens blixt i mäktig klo.
Ej form, ej färg är stängd ur sångens gille,
En regel smaken har, den heter Snille:
Mångsidig regel uti dikten spord,
Och rum är der för Söder och för Nord.
Hans sångartoner voro icke dina:
Blott vårens stjernor, inga norrsken skina
Uppå din sångarhimmel, dunkelblå,
En sydlig himmel, men derunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
