Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än till andarnas sol, än till det Rätta hans själ.
Alla vi älskade ju den blyge, som gömde sitt värde,
Som i förseglade hvalf konungar gömma sitt guld.
Flärden, så sade vi oss, predikar sin vishet på
torget,
Den som det djupare vill tänker och tiger och hör.
Dock — ej teg du alltjemt: när det gällde att säga
hvad rätt var,
Eller fördömma en lögn, eller försvara en vän,
Herrligt du lågade opp och, som Zacharias i
Skriften,
Fick du din stämma igen, talte profetiska ord.
Mins du (du minnes det visst, ty de saliga
kunna ej glömma)
Hur i ditt fädernehus — ack! det var länge ock
mitt —
Glädtig förtrolighet satt och språkade qvällen
igenom,
Knäppande uret allen visste hvad aftonen led.
Själ meddelte sig själ, ocli de vingade orden
som fjärlar,
Sommarens brokiga barn, svärmade fria omkring.
Då i vår väldiga krets salt du, lik lugnet i solsken,
Yngling till åren, men man både till hjerta och
själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
