Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det älskar mannen, offrar allt der för,
Men qvinnan offrar ej för någotdera,
För honom blott sig sjelf, och det är niera.
Hon skådar verlden med hans Ögonpar,
Hon andas med hans lungor, hon erfar
For hans skuld alla modershjertats under,
Jemväl för den, som aldrig låg derunder,
Och hennes känsla liknar harpans ton,
Så länge mästarn vill det, klingar hon.
Det ges en glädje, som är qvinnan egen,
En oskuldsfull, en blygsam, en förtegen,
Som aldrig skrattar, endast himmelskt ler,
Ty ifrån himlen har han stigit ner,
Och derför trifs han der du blommor plockar,
Kring friska läppar, under mörka lockar,
Och sitter ännu som en rosenkrans
Ovansklig qvar på silfverhårens glans.
Ack, qvinnan, qvinnan blef det högsta gifvet,
Hvad vore utom henne menskolifvet?
All glädjes brännpunkt, allt bekymmers tröst,
Och hjertat är hon uti tidens bröst.
Så samlar Saknaden de spridda dragen
Af hvad vi älskat, hvad vi mist för dagen,
Men djupast griper Saknaden likväl
Den ädle gamle med sin unga själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
