Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hennes smärta lefver ensam,
Inga vittnen hon begär;
Hennes glädje blott gemensam
För en hvar, som hon har kär.
”Allt hvad djupt blef tanken gifvet,
Allt hvad skönt, som sången har,
Finner midt i hvardagslifvet
I dess själ ett återsvar.
”Fast hon diktens himmel gråter,
Glömmer hon dock ej sitt hus,
Speglar, liksom Iris, åter
Jordens dunst och himlens ljus.” —
Så han talte, men de andra
Hörde afundsjukt derpå,
Kunde ej hans stolthet klandra,
Men förtröto den ändå.
Slutligt togo de till ordet,
Skreko alla om hvarann:
”Det var slumpen, slumpen gjorde’t,
Men gör om det, om du kan!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
