Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu var du stursk och högt förnäm,
Du spydde eld och etter,
Fick derför tjenst hos Polyfem
Och vaktade hans getter.
Blott han och du, som var hans vän,
Begrepo riktigt tingen.
Du skref, — jag tror, du skrifver än,
Men läsa’t ville ingen.
Derpå ett ljus gick upp för oss,
Hvaraf vi kunne skryta.
Det ljuset hette Fosforos,
Det blef du satt att snyta;
Ty Fosforisters unga ätt,
Som blänka här i gruset,
De kunna sällan snyta rätt
Sig sjelfva, mindre ljuset.
Men ”allting är förgängligt här,”
Som Salomo resonerar:
Sonnettens bjellra sprucken är,
Och bjellkon magistrerar.
Karbunkel-poesien förgår,
Re*n öppnar grafven luckan,
Och kring den salig dödas bår
Hörs kreaturens suckan.
Prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
