Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälan
Från högsommaren 1840 räkne vi den sexåriga
period, som blef skaldens sista. Var den än en
skuggornas tid, den var dock ingen hel
solförmörkelse. Mera liknade den en tidig höstskymning,
visserligen sorglig, visserligen mörk, men full af
minnen, men full af frid, genomtonad ännu aflockande
af skeds-ljud, genomgnistrad ofta af leende st jetmor.
Glesare blefvo ock själens skuggor, i samma mån döden
närmade sina.
Sin. trohet mot sångens makter förnekade ej
heller nu den af dem så rikt begåfvade. Icke blott
under mellantiderna af sjukdoms-anfall — under sjelfva
anfallen lefde hans själ i diktens verldar. Någon gång
tröttnade Förståndet att tygla den skenande Fantasien;
och dock kom denna, äifven från de mest svindlande
irrfärder, af egen instinkt vanligen tillrätta. Det
hörer till det myckna, i psykologiskt af seende
märkvärdiga från den dyres sista lefnadsär, att, äfven vid
lider af störd sinnes-jemvigt, Fantasien merendels
fortfor att verka på ett lagenligt och, i af seende på
de tekniska formerna, tillfredsställande sätt. Så sjöng
han ännu pä de vågor, som från hemmets kust
vaggade honom till ett utländskt frids-tjäll för sin nessjuka ,
sjöng ännu, med brutet hjerta, inom de murar, som
der emoltogo honom , sjöng vid återkomsten , sjöng
ännu i döden. Det är ett urval af dessa, icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
