Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E11 gnista lefver än af gudaflamman
I Nordens bröst, låt oss förvara den!
Hvad söner växte opp kring lijelteamman,
Hvad friska, ädla sinnen! Hviika män! —
Ej sköldar nu, men lyror, slå vi samman,
Vårt namn skall ljuda omkring jorden än.
Försvunna välden kunna stiftas äter,
Fast afund tänder skär, och snarskrämd feghet
gråter.
Skall fädrens stämma ständigt fåfängt ropa
Om fordna bragder, om allt djerft och stort?
Ila Nordens välden fåfängt växt tillhopa,
Hvar är den ära, som vi deraf sport?
Till strids, till strids ännu emot Europa,
Som våra fäder före oss ha gjort!
Men ej till bardalek — den är förgången—,
Vår strid är vettets lek och forskningen och sången.
Ja mycket, Konung, har du gjort för Norden:
Ett folk, ett fritt, bor bland dess berg igen,
Och åter aktadt går vårt namn kring jorden,—
Du har gjort mycket, mer står åter än.
Förlåt de öppna, oförställda orden:
Land ha vi nog, men ha vi också män?
Från väldiga Barbarer dock vi stamma. —
Ja, mycket gjorde du, men mest dock otacksamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
