Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sol går ner, hvad guld och purpur väger
Utöfver böljan! Fordom deruti
Hur englar lekte! Nu mig forskarn säger,
Det är blott dunster med strålbrytning i.
Och trasten, som i björken slog sin klagan,
Jag hör som fordom. Han slår der ännu.
Då var det längtan, som i kärlekssagan,
Men blind instinkt, naturdrift är det nu.
Och bäcken, som med silfverklara droppar
En modig yngling ner från bergen sprang
Och växte till en flod, se, hur han stoppar
Sin djerfva fart: hur bruten är hans klang!
Ett lastdjur lik, arbetar han vid sågen
Att drifva hjul, som klyfva mången stam.
Så klar som förr, men ej så frisk, är vågen
Och torkar hop till en förmöglad dam.
Som förr, se, bergets gamle jätte vaktar
Med lummig hjelm sin djupa sjögraf än.
Hur hotande, hur mörk han mig betraktar,
Men ljusnar, då han känner mig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
