Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«f iilottun.
(Fragment.)
På altaret ha ljusen brunnit ner!
De voro dock symboler af det ljuset,
Som kom från himlen neder här i gruset,
Det enda, ty det nedsteg intet mer.
Det ljuset ensamt frälsar oss ur våda;
Det lyste fordom öfver Bethlehem:
I ringa krubba var det först att skåda,
Var både Gud och menska, kärt för båda,
Det lyser alla ifrån jorden hem.
Och vise männer ifrån Österlanden,
Ifrån Orontes, ifrån Ganges-stranden,
Till krubban bragte rökelse och g ull,
Af verldens frälsning låg den krubban full.
Ett barn ännu! Snart växte derur anden,
Fridshjelten, som ej kom med storm och svärd
Och blodig klädnad, men på mäktig skullra
Bar han dock synderna utaf en verld,—
Och der vardt lugn, der åskor hördes bullra
Och natt och mörker stormade sin färd.
Och saligheten, som i fordna dagar,
I tidens morgon redan, bortspilld var
Utaf det första fallna menskopar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
