Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ud ha r g jort d em å t d i g. Uppfa t ta dem, sia re, bilda
Troget dem af som de stå för svärmande ögat,
men säg ej
Att du diktat dem sjelf: Gud har dem diktat allena.
Ty när han harpan slår, framvälla verldar ur
djupet,
Och h vad han talför blir till. Den högsta skalden
en Gud är
Du är hans skugga allen, en ros, som han fällde
ur handen,
Oeli när hon vissnat en gång, då leker vinden
med bladen.
Glöm ej, det Sköna är sken, som flyter på ytan
af tingen,
Skummet på Sanningens brunn, men sjelf hon
trifves på djupet.
Synbar skillnaden är för hvar och en, ty Naturen
Uppenbarar en Gud, men-Konsten allena en menska,
Derföre ödmjuk var och hoppas med bäfvan, tills
Döden
Öppnar sin skola och tyst förklarar dig gåtan af
lifvet.
Lär, erfar och förnim: det är summan i dikt och
i sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
