Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rosenmantlade gudabarn med sina vingar skiftande
i solen. I känslan af sin nyvunna frihet tittar
han in öfverallt, äfven der, dit han egentligen
icke hörer. Han gjuter sin varma andedrägt
på tiden, och derföre hoppa tidens pulsar
fortare och ojemnare än förr. Vi lefve under
islossningen. Floden brusar våldsamt; men det
är vårsolens skuld, som smälter och befriar.
Man talar om tidens tecken i söder, man
fruktar eller låtsar åtminstone frukta för jesuitism
och påfvevälde, man spår oss idel mörker och
barbari för framtiden. Jag älskar ej dessa
nattväktarerop midt på dagen. Hvarifrån skulle då
egentligen påfveväldet komma? Det är dödt,
det har redan länge varit dödt, och i dess
balsamerade mumie, som ännu står qvar, lefver
ingen ande. Den döda väcker ingen, förr än
han väckes till domen. De löjliga försöken att
mana fram dess vålnad, om de någorstädes
ännu göras på allvar, böra väcka vår medömkan
snarare än vårt bekymmer. Tiden har
verkligen en gång för alla växt ifrån påfveväldet.
De träd man fäller i våra dagar duga icke till
religionsbål. Veden är för rå, och lågan
tänder icke. Det är enfaldigt att icke kunna
inse, att medeltiden, som man spår oss igen, var
uppenbart en tid af en helt annan rigtning, en
helt annan historisk betydelse, än den
närvarande. Det är enfaldigt att icke kunna inse,
att hela det nuvarande Europas bildnings-system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
