Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förunderlig hastighet de heliga skrifterna? Tala
de icke snart alla jordens tungomål? Är icke,
med ett ord, religionens ande mindre föraktad,
mindre främmande, än den nyligen varit? I
vettenskaperna herrska de symboliska åsigterna.
Lösa de också icke den stora gåtan, hellre
tänker jag mig dock naturen som ett lefvande djur,
än som en död klump. I uppfostran
återkommer man allt mer och mer till det goda gamla,
då man härdade både kropp och sinne, och
närde den unga anden med fast föda, och icke,
såsom sedermera blef brukligt, med idel
sötsaker. I konsten råda friare, mera omfattande
grundsatser. Till och med bland oss hafva
djupa, hjertgripande toner blifvit hörda bland det
öfriga oljudet; och i andra land sitter redan
den nya sångmön fullvuxen med sin eolsharpa,
som spelas af himmelens vindar. Öfverallt
framträder, ehuru stundom under groteska former,
det andeliga, det allvarsamma, det
betydningsfulla. Öfverallt sticker tiden handen i sin egen
barm, och drager den renare, om ej alldeles
obesmittad, derutur.
Så låtom oss icke dömma tidens ande
hårdare än han förtjenar. Låtom oss beifra hans
utsväfningar, men derföre icke misskänna det
goda, som ligger till grund derföre. Den nya
tiden är ännu en yngling; och all ungdomskraft
är vanligen litet öfversittare, den älskar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
