Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskadande. Den, som i ett sådant ögonblick icke
kände sig mera förödmjukad än hedrad, den,
som vid åtankan på de store bortgångne ännu
kunde hysa en känsla af fåfänga; — sannerligen
han hade redan derigenom förverkat sin ära,
och lagren, om han hure den, borde förvissna
på hans egenkära hufvud.
Det har varit tider, då det val, som i dag
tillåter mig att tala inför eder, icke skulle ha
varit möjligt; skönare, rikare, ädlare tider.
Huru mycket äro de ej nu förändrade, hvilka
förluster räknar ej Svenska sången och ert
samfund! Svårare och svårare blir med hvarje gång
ersättningen, och man nödgas att fylla
bristerna med hvad dagen gifver. Af alla detta
samfunds först nämnde ledamöter är nu mera blott
en öfrig [1], ett sörjande vittne af skönare dagar,
den enda återstående pelaren af grundresningen
till detta tempel. Men omkring den pelaren
bygga vi andre våra hyddor. Till den
mannen sluter sig med tillförsigt det uppträdande
slägtet, och lyssnar med rörelse till den
gamles röst, som förtäljer om bättre tider, och
likväl dömmer mildt om de närvarande. Med
rätta begråter han de store döde; men äfven
för oss har han råd och deltagande. Lik Nestor
i Iliaden, lefde han fordom med ett bättre
slägte, men det närvarande ledes af hans vishet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
