Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ära och dog — till dess förnedring. Jag lemnar
åt eder att afgöra, huruvida det lof, som min
beundran i dag egnar honom, bör tillskrifvas
endast en ledamot af Svenska Akademien, och
icke snarare medborgaren af det Svenska folk,
hvars kärlek, hvars föresyn, hvars stolthet han
var.
Grefve Oxenstjerna fattades som hvar och
en annan af den store monarkens snille. Äfven
hans åsigter i vitterheten, och hans enskilta
tycken voro ej utan inflytande på den unge
skalden. Men derjemte fästade han sig vid sin
kungliga välgörare med en innerlighet, en
hängifvenhet, som blott ett ömt och ädelt hjerta
kan fatta. Han såg i honom ett slags högre
väsende, som han väl vördade, men derjemte
älskade med förtjusning. Allt ifrån början hörde
han till dess förtroliga krets, utan tvifvel den
snillrikaste umgängeskrets, som någonsin funnits
i Norden, och der alldeles ingen annan rang
gällde än snillets. Grefve Oxenstjerna fästades
nu för alltid vid hofvet, der han icke blott af
regenten, utan äfven af alla andra, var älskad
för sin fromhet och sitt milda lynne, beundrad
för sin flödande qvickhet och nästan oumbärlig
genom sin skaldegåfva. Denna sednare
anlitades också ofta, kanske oftare än efterverlden
skulle ha önskat. Emedlertid finna vi honom
äfven under denna tid i statens högsta embeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
