Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också Grefve Oxenstjerna vanligtvis en deremot
svarande ståt i diktionen; och härigenom sker
det, att hans målningar, oaktadt deras enkla
och landtliga ämne, äro till större delen
verkliga praktstycken. Jag påminner bland flera
endast om målningen af morgonvindarne i
första, af solnedgången i den tredje, och nästan
hela den fjerde sången i Dagens stunder.
Men det är i sanning icke blott till
inbillningen denna herrliga dikt talar; hon talar
äfven och ännu mer till hjertat. Jag menar
härmed ej blott sådana ställen, der skalden
genom sjelfva sitt ämne omedelbarligen vänder
sig till känslan och går rakt på vårt hjerta,
som t. ex. i den rörande episoden om Stenbocks
död, den väl svårligen någon läser utan det
ömmaste deltagande och stilla tårar. Utan jag
menar härmed den innerliga kärleken, den
rörande längtan till landsbygden, till naturens
stilla enfald, som röjer sig i hvarje rad, och
i alla skaldens målningar gjuter en egen värma,
en egen kraft att röra. Grefve Oxenstjerna
älskade i naturen icke blott dess yttre skönhet,
utan äfven, om jag så får uttrycka mig, sjelfva
dess hjerta, dess höga lugn, dess medvetslösa
oskuld, hela dess stora, dolda, blott för
skalden märkbara, lif. Han betraktade henne icke
blott med en älskares ögon, utan äfven och
snarare som jag föreställer mig att en länge
frånvarande son skulle betrakta en älskad mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
