Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med der man minst skulle väntat det, till
exempel då hon målar blommorna. Hvilket
känsligt hjerta älskar dem icke, dessa solens
barn, dessa morgondrömmar af den slumrande
jorden; och med innerlig kärlek fästade sig
äfven Skördarnes skald vid dem, liksom igenfunne
han i denna blomsterverld sin egentliga
hembygd, den sköna natursymbolen af sitt eget
snille, som skiftar i alla blomstrens färger och
är landtligt och oskuldsfullt likasom de. Men
huru skimrande målar han dem icke! Det är
som den Svenska jorden ej erbjöde dem åt
honom nog präktiga. Han hämtar dem i sin dikt
från de aflägsnaste stränder, för att förnöja sig
af deras åskådande och framställa deras
färgprakt. Jag påminner endast om det rika
blomsterstycket i sjette sången, eller der han på ett
annat ställe låter den gamle sjömannen förtälja
alla de under ur växtriket, dem han sett på
främmande kuster, likasom missnöjd med att
Sverige ej erbjöd dem åt hans målning.
Glansen af en sydligare sol hvilar också
omisskänneligen öfver dessa herrliga taflor. Till en
varmare sol, till en yppigare natur, till rikare
färger längtade också alltjemt den Oxenstjernska
sångmön. Nästan blott af ett lyckligt misstag
tyckes hon hafva förvillat sig till Norden, der
hon endast med rikedomen af sin inbillning
kunde uppfriska naturens mattare färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
