Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästa sig i band, utan försvinna, när man vill
trycka knuten till. Med ett ord, icke blott
Hoppets spegel (efter skaldens uttryck) utan
äfven Diktens egen hänger här dallrande på ett
silkessnöre; och de etheriska varelserna dansa
fram och tillbaka deruti. Hela stycket är en
verklig sommarnattsdröm, en syn i molnen; och
efter snart fyratio års förlopp, efter allt det
sköna, som Svenska poësien under denna tid
frambragt, står det ännu på sin luftiga höjd,
ensamt och utan like i vår vitterhet.
Sången öfver Ödet behandlar ett svårt
ämne. Hvarken genom arten af sitt snille eller
sin bildning var Grefve Oxenstjerna stämd för
det slags reflexionspoësi, som här varit på sitt
ställe. Det fattas visserligen icke detta poëm
flera träffande drag och enskilta skönheter; men
de synas mig falla som blixtrar i natten, och
man ser dervid egentligen ingenting annat än
— mörkret. Det hela är för tungt, för
dunkelt; det flyter tillsammans för läsarens ögon,
utan att qvarlemna någon klar bild i hans sinne.
Så mycket skönare synes mig deremot det
äldre poëm, som i en sednare omarbetning är
bekant under namn af Oskuldens religion. Ty här
framställer skalden i förunderlig klarhet hela
sin milda lefnadsvishet, hela sin åsigt af det
menskliga lifvet, i dess högsta och vigtigaste
förhållanden. Här är den Evige och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
