Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
just i denna omständighet ha sin grund hos de
flesta läsare.
Men just denna versens flytande lätthet,
som så angenämt intar oss, äfven för
skaldestycken af vida mindre poëtiskt värde än Disa,
är i annat afseende ofta en olycka för
författaren. Ty man slutar gerna af versens lätthet
till den ringa möda, den bör hafva kostat; och
det minsta man, som vän eller bekant, tycker
sig kunna begära, är hvad man kallar en bit
vers. Det bästa härvid för poëten vore utan
tvifvel att alltjemt neka; ty visserligen är
skaldens verld något helt annat än sällskapsverlden,
visserligen är sångens gåfva för hög, för sällsynt,
att förslösas på obetydligheter. Men skalderne,
äfven de störste, äro vanligtvis ett tjenstvilligt,
oförargeligt slägte, och mången ger heldre en
dålig vers än ett afslag. Ty ingifvelsen låter
icke beställa sig; och när man har formen utan
synnerlig möda alltjemt till hands, förledes
man lätt att ej akta så noga på hvad man
nedlägger uti den. Det låg icke i Grefve
Oxenstjernas lynne att neka en önskan, den han kunde
uppfylla, och hans förhållande inom ett hof,
der vitterheten älskades med passion af
regenten, och af de öfriga åtminstone som ett mode,
tvingade honom ofta att i egentlig bemärkelse
sjunga för dagen. Deraf den förvånande mängd
af tillfällighetsstycken, dem han, helst i sina
yngre år, strödde omkring sig med ett slöseri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
