Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har äfven sina målsmän, som förargas öfver
slösaren, livilken i några rader förspiller skatter,
hvarpå de, med sin knappa hushållning, skulle
kunnat lefva en hel bok igenom. Men de göra
honom verkligen orätt; ty det är i sanning
icke af deras förråd, som han blifvit rik. Det
är dessutom ett fåfängt rop, som man
upphäfver emot bilderna; ty under det granskaren,
ur ödemarken af sitt bröst, predikar emot dem,
stormar den klandrade förbi, och rycker
åhöraren med sig, och för honom, öfver
blomsterängar, under idel äreportar, fram till sitt mål. —
Således, icke för bildrikt är äreminnet
öfver Gustaf III. Men väl skulle man, äfven
emot framställningen, kunna invända annat. Man
skulle kunna tycka, att Grefve Oxenstjernas stil
för prosan har en alltför afmätt och symmetrisk
gång, hvilken gör att den förefaller som en
upplöst vers, och stundom i sin entoniga
högtidlighet saknar frihetens och ledighetens behag.
Man skulle kanske någon gång kunna önska, att
tonen vore raskare och manligare i ett tal
öfver segraren vid Svensksund, och hade den
renare och skärare klang, som är Svenskans seger.
Deremot bör man beundra den konst, hvarmed
talaren förstått att sammanställa alla de
betydande dragen af den store konungens rika och
verksamma lefnad. De sammanväxa alla under
hans händer till en enda stor lagerkrans. Man
bör i synnerhet både beundra och älska den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
