Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liflighet och inbillningens rikedom, som
egentligen utgöra skalden, emedan den förra
uppfattar och Återspeglar alla de drag af skönhet, som
finnas spridda i verkligheten, och den sednare
diktar dem, der de saknas: så måste en hvar
erkänna, att Grefve Oxenstjerna var född för
skaldekonsten. Ty lättrörlig i yttersta grad
var hans känsla, tilläfventyrs likväl mera öm
än stark, mera vidt omfattande än djupt
inträngande. Hans poësi var sentimental, men
icke i ordets vanfräjdade bemärkelse. Man
finner hos honom aldrig denna omanliga klagan,
detta sjukliga pjunk öfver qval, dem man så
gerna anser för tillgjorda. Det finnes hos
honom intet spår af affektation, och äfven der
hans känslighet skulle kunna synas veklig, är
den dock alltid sann. Sjelfva den längtan till
ett friare, poëtiskt lif, till naturen och
landtbygden, hvilken går som en halfqväfd suck
genom Grefve Oxenstjernas dikter, är ingenting
annat, än den naturliga känslan i hvarje
poëtiskt, ja äfven i hvarje ömt hjerta, att
samfundslifvet med sina intrasslade förhållanden i
det hela dock måtte vara en förkonstling, en
afvikelse från det enklare rätta. Till en stor
del kan den väl också förklaras af skaldens egen
belägenhet i lifvet, som visserligen var mera
lysande, än hans milda blygsamma hjerta
hade önskat. Men denna längtan har icke något
häftigt, den är mindre ett missnöje med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
