Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarlig som Gyllenborg; men han var mera
lysande än den förre och oändligen rikare och
böjligare än den sednare. Poësien hos Creutz är
som en vinranka, som lindar sig rundt
omkring det verkliga lifvet, och kläder dess stam
med blad och glödande drufvor. Men
Gyllenborg står som en ek, föråldrad men fast, och
sträcker stundom nakna grenar, men alltid högt
emot himmelen. Den Oxenstjernska sången åter
ville jag förlikna vid en smärt
pyramidal-poppel, hvars stam från roten till toppen knappast
synes för de öfverhöljande löfven; men på hvart
enda utaf dem glänser solens guld och daggens
perlor.
I allmänna lefvernet fattade Grefve
Oxenstjerna intrycken mera lifligt än varaktigt. Han
ägde i hög grad den rörliga liflighet, den
spelande qvickhet, som med förunderlig hastighet
uppfattar alla, äfven de aflägsnaste, yttre
förhållanden, och under glädtig lek sammanbinder
dem till oförväntad enhet. Han sökte aldrig
ett infall, emedan han väl visste, att det var
säkraste medlet att icke finna det; men det kom
alltjemt af sig sjelft och träffade, som en
bevingad pil, sitt mål innan man märkte det.
Lika färdig till anfall som försvar, öfverraskade
han alla, men var sjelf aldrig brydd eller
öfverraskad. Svårligen undgick honom någon
löjlighet, och vid sådana tillfällen skonade han,
i muntert öfvermod, ingen, icke en gång sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
