Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på förtjusningen som om den vore förestafvad,
och den undersåtliga glädjen kan ej alltid dölja,
att lian visar sig på hög befallning. Vi lefva
i oroliga tider. En olycklig spänning söndrar
nästan öfverallt folk och regenter; och på
mera än ett ställe uppträda de som fiendtliga
makter antingen i öppen fejd emot hvarandra, eller
också stå de, med spejande blickar ocli med
handen på svärdfästet, och afbida hveni som
skall slä först. Det hör ej hit att undersöka,
hos hvilken största skulden till en sådan
söndring ligger5 det är nog att den finnes, och
blir med b varje dag synbarare i mera än ett
land af vår verldsdel. Det kan ej heller
nekas, att ett sådant förhållande, huru det också
må bemantlas, måste vara olyckligt för staten,
och förr eller sednare undergräfva dess
grundvalar. Ty hvarpå skulle väl staten livila, om
icke på öfverensstämmelsen mellan dess begge
hufvudelemenler, de styrande och de styrda?
All konungamakt har dock ursprungligen utgått
ifrån fadersväldet. Som en landets far, som en
folkets herde, tänkte man sig från början
konungen. Ilans slägt var nationen, och hans
kungliga borg var fädernehuset för alla. Hans
enskilta sorg delades af en hvar, hans enskilta
glädje klappade i allas hjertan. Detta är den i
våra dagar så mycket omtalade monarkiska
principen, i sin enklaste och skönaste bemärkelse.
Sedan staterna utvidgat sig, sedan deras inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
