Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Männer som Gustaf Wasa och hans yngste son,
som Gustaf Adolf och Carl Gustaf, som Carl
XII och Gustaf III, skalle äfven som enskille
ha varit sin tids ypperste, och deras purpur
var endast det tillfälliga återskenet af deras ära.
Man kunde säga, att det mindre var en
monar-kisk än en theokratisk styrelse, som Sverige kan
berömma sig af under sina mest lysande tider;
ty de öfverlägsna naturgåfvornas theokrati
gäller öfver allt, och i denna mening är det
otvif-velaktigt riktigt, att öfverhcten är af Gudi.
Derföre är det en anmärkning så gammal som vår
historia, att intet folk styres lättare än det
Svenska af en stor man. Våra eröfrande
kungar kände rätt väl denna nationallynnets
hemlighet, de visste hvad de kunde våga; och de
vågade också mer, de satte nationen på
hårdare prof, än något annat folk under lika
omständigheter skulle fördragit. Men man lydde
dem, emedan man beundrade dem, och
fördrog utan knot deras nycker, väl stundom
också deras utsväfningar. Dessa tänkesätt
fortgin-go genom arf från slägt till slägt: och deraf
förklarar jag mig väsendtligen det gränslösa
förtroende, hvarmed Svenska folket oftast omfattat
sina konungar. Jag talar här om den talrikaste
delen af nationen, om det egentliga folket, som
ifrån början utgjort statens kärna; ty visserligen
har man alltid, förr som nu, hört ogillande
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
