Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid offentliga föreläsningarnas slut i Lund, 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken, sedan den gjort fälten kring sig
fruktbara, drar sig tillbaka inom sin ursprungliga
strömfåra. Men der bör bon också rinna oerum-
O
lad, en konungslig flod, hvars åder aldrig
förtorkas , b vars källor ligga på mensklighetens
böjder. Redan en gång förut har klassiska
litteraturen räddat Europa ur barbariet.
Återgången dit är ännu icke omöjlig. Den närvarande
tiden söker åtminstone allehanda vägar till detta
mål. En af de genaste vore utan tvifvel den,
om man kunde lyckas att göra de gamla
Grekerna äfven så förgätna, äfven så misskända,
som man vill göra de nya. Men vi vilja
hoppas, att beggedera skola bibehålla sig. Yi vilja
hoppas, att ännu efter årtusenden ett bildadt
slägte skall beundra de forntida Hellenernas
snille och prisa de närvarandes bedrifter, då
troligtvis vår närmaste efterverld, med
föraktets liknöjdhet, skall fråga om begges
motståndare: huru hette de? —
Men timman är redan förbi och jag måste
sluta. Undren icke, om jag så sent jag kan
lemnar ett ställe, der jag trifts så gerna.
Lärarens kall är visserligen både ansvarigt och
mödosamt; men livad som på andra sidan äfven
gör det angenämt är den omständigheten, att
han ständigt lefver bland ett uppväxande slägte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
