Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - På Wexiö Gymnasium, Maj 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bedjen med mig till det godas gifvare, att han
må sända sin ande öfver den nykomne,
upplysa den oerfarne och styrka den tvekande. Och
hvårföre skulle jag också misströsta? Är icke
Gud god, fast menniskan är svag, komma ej
kraft och framgång från höjden? Har icke jag
länge varit prest i hans tempel, i det templet
nemligen, der mensklig vishet pröfvar alltjemt,
men dock vanligtvis måste hänskjuta domen
till den himmelska? Är mitt kall här i sig sjelf
något annat än ett läiarekail, väl af större
omfång, men väsendtligen med samma syfte, som
det jag lemnat? Ty läraren åsyftar egentligen
öfverallt det samma. Ilan åsyftar ljusets seger
öfver mörkret, det godas seger öfver det onda:
han åsyftar slägtets upplysning och förbättring.
Det är ett högt mål, och vägarna dit
mångahanda; men alla ha de samma riktning
uppföre, alla löpa de i en punkt tillhopa. Jag är
en obekant för eder, det är sanni: men så
alldeles främmande bören J dock ej anse mig.
Min fader har uppväxt med edra fäder, han var
född i dessa nejder, det är i bokstaliig mening
till min fädernebygd, som jag återvänder.
Välsignad vare den stund, då jag der inträder,
välsignad af Gud, hvars försyn kallat mig hit,
hvars värf jag skall förvalta, hvars tjenare jag
bör anföra, hvars församling jag bör värda.
Välsignad vare den stunden af honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
