Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - På Wexiö Gymnasium, Juni 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekerna talte om en leqa aiöiog, en helig
blygsel, hos de unga; och helig är bon också, ty
hon bär det heligas färger, hon tyder på oskuld,
på lydnad, på vördnad för alla menskliga
förhållanden. Erubescit, res salva est, ”han rodnar,
lian kan ännu räddas” sade fordomdags en far
om sin förvillade son. Låten edra fäder säga
detsamma om er, i fall det skulle behöfvas. Jag
varnar vidlyftigt, ty er fara är vidsträckt.
An-sen min varning som er orlofssedel från
läroverket: den är gifven med ett ärligt, ett
sannfärdigt, ett faderligt hjerta. Farväl! den Högste
lede och upplyse och bevare eder! Farväl!
Farväl äfven J , som vi snart vänta tillbaka!
J ären ett blandadt slägte, med olika flit,
kunskaper och anlag. Några bland de äldre af er
får jag påminna, att ynglingens växt och
anspråk ej passa sig rätt väl till barnsliga
kunskaper. Ändren derföre detta, ty det beror på
eder sjelfva. För intagande på gymnasium hafva
lärarne med mig öfverenskommit om en
nödvändig stränghet; ty den, som kommer
underhaltig dit in, han släpar sin underhaltighet med
sig, icke blott genom läroverket, utan äfven ofta
genom lifvet.
Och J små slutligen! J hafven väl märkt,
att jag älskar er framför andra. Det är också
med skäl; ty jag har anledning att i allmänhet
vara nöjd med ert uppförande. Men tron dock
icke, att jag låter muta mig af edra blåögda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
