Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Strödda tankar, ur författarens bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast den ytliga jiiiiimern, som simmar likt ett
Höte på de triviala vågorna, är, eller borde vara,
förhatlig för hvarje ädelt sinne. — För öfrigt
kan det blott vara en röst om versens skönhet
och framställningens energi hos Byron. Det är,
i Sverge åtminstone, förlorade konster, dem man
för sällsynthetens skull borde värdera. —
Lord Byron.
{1822.)
Lord Byrons Cain har jag nyligen läst. Som
dramatiskt poem (han kallar det a Mystery’) är
det obetydligt, och i afseende på andan af det
hela, ohyggligt. Det är en djefvnlens theodicée.
Byron blir allt mörkare och mörkare; hans sinne
är snart som en slocknad brand. Allt hans geni
oaktadt, blir han mig dock allt mer och mer
vidrig; ty det rent af infernaliska är, bland annat,
äfven opoetiskt. —
Tyska Vitterheten.
{1820.)
— Med undantag af två eller tre stora namn,
kan jag icke neka, att jag föraktar hela det heliga
”Romerska riket.” Fransyska vitterheten, med
all sin ytlighet och prosa, har dock åtminstone
en national-fysionomi; men den Tyska är och
förblifver en blott profkarta. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
