Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Strödda tankar, ur författarens bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare, som med förnäma miner ser ner på hans
sånger. Ett sådant stycke som hans Ode öfver*
skaldekonsten kunna ej många af våra nu lefvande
poeter dikta. Men visserligen äro hans flesta
öf-riga stycken obetydliga, och i synnerhet led hans
fantasi af en torka, som vanligtvis bebådar
missväxt.
Under en sjukdom.
[182-1.)
— Att vi alla måste dö, vet jag5 men
visserligen fölle det sig under närvarande
omständigheter litet olägligt, om icke för mig, likväl för
de mina. Jag tror mig ha så mycket mod som
de flesta, men jag nekar icke, att dylika
föreställningar verka nedslående på mitt lynne och
förlama mitt fordom friska sinne. Dock — öfver
det oundvikliga beklagar sig endast en dåre.
Resignation är summan af lifvets vishet, och att
hålla god min i det elaka spel, som vi kalla
lifvet, ett spel, som måste tappas, detta bör
äfven det ringaste eftersinnande lära oss. Mången
bar också haft mindre glädje af sitt lif, än jag.
Derföre tackar jag uppriktigt Gud, och söker
qväfva allt onyttigt missnöje deröfver, att glädjen
nu tyckes vara slutad.
[1823.)
Några funno mitt tal* alltför dristigt och
skarpt. Sannt är också, att jag ej skonade den
* Talet på Oskars-dagen 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
