Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tinnes ett slags rock, soni jag icke kan tåla,
den sämsta, den otrefligaste af alla, lyste han
an af guld ocli silke5 och det är — den
obe-talta rocken.
Huru betydliga också de materiella
förändringarna, i afseende på mat och klädedrägt,
må vara vid läroverken, så oroa de mig dock
foga. Om de, som icke må nekas, här och
der i sin öfverdrift häntyda på något flärdfullt
och fåfängeligt, så är det åtminstone en yttre
Härd5 och det är den inre Härden, som jag
mest fruktar. Jag fruktar för den llärd, som
röjer sig i sinnets löslighet och sjelfsvåld, som
är och blir omyndig, just derföre att hon
aldrig lärt underkasta sig någon myndighet, och
som sätter sig, redan från barndomen, som en
rostfläck på sinnet och fräter upp dess malm.
Jag fruktar för den llärd, som visar sig i en
omättelig hunger efter nöjen och förströelser,
den ingen landets nöd, intet dagens trångmål
kan hejda i sin fart. Det är den Härden, som
utrotar allt allvar, all kraft, all arbetshåg ur
sinnet, som förfelar lifvets ro blott genom att
roa sig, och gerna vilie göra kunskap och dygd
till hlotta tidsfördrif. Det är den, som
föranleder sällskapssjukan, tidens allmännaste, men
också dess obotligaste sjukdom, och som består
deruti, att man aldrig kan trifvas med sig sjelf,
utan alltjemt illfänas att utbyta sin egen
er-barmlighet mot en annans. Det är den llärden ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
